Fram tills 28e februari blir jag kvar här,minst.
Hoppas ni har det bättre än jag...
Death wispered a lullaby,and I still hear him roar.
hilf mir fleigen
- it must be difficult to be the one who survives
- i don't want to
- survive?
- it just... seems so hard
- living?did living seemed hard before?
- no,eh ..there used to be this path,it was deep and...
- and it's not there anymore?
- no,it's completely gone.Did I just make it all up?
- No,your life's path has changed,it must be so hard to handle.But what you're feeling is normal,it makes perfect sense.
You are going to grow older,you will have adventures,you will know such joy.
- You don't know that,and I don't know that
- No,no ofcourse not,but we just gonna act as if we do
-It's not gonna work
-Look,you have start climbing out of the hole,but you can't see that yet.
nej allt är inte pasteller än,
kanske kommer det aldrig bli det heller,
gillar inte pasteller,
men gardinen,muren,väggen
är fortfarande där,förtäckt,
skymmer solen från att sila in genom fönstret.
Jag har inte växt tillräckligt,
är inte tillräckligt stark ännu,
för att få riva ner muren,
att få se världen bakom min mur.
Vill jag ens?
Att vila ögonen på någon bortom horisonten,
alltid ett steg längre bort är mycket säkrare,
att fly istället.
Vågar inte lita på verklighetens verklighet.
Gömmer mig i dimman och glömskan,
hjärnan är närvarande,men i dvala.
Det är bäst så.
Har tröttnat på allt.Tröttnat på migsjälv framför allt,men det är väl ingen nyhet.
Idag lyssnade jag på Tokio Hotel.Det händer alltför sällan nuförtiden,och det är synd.
Såg bilderna på tvillingarna,och det är verkligen en fröjd för ögat att se att de verkar må bra.
På onsdag ska mamma och jag till stora rummet med blåa stolarna.Jag är så rädd,och
Önskar att jag kunde hålla käft någon gång.Att jag kunde klara mig själv.
Nu ska jag se på film och det här känns sjukt onödigt, och jag är så trött att jagknappt vet vad jag skrivit.
Läser igenom det imorrn och ser om det håller måttet eller inte. Tyck inte att jag är dum i huvudet.
dagens
Dock är jag inte klar ännu.
Fjädrarna fladdrar runt lätt i vinden,
som om det var helt ovetande om
allt som händer innanför fönstrets glas
we are shadows
oh we're shadows
just shadows in the alley
I've got nothing
nothing to wait for
nothing to wait for
hade gärna befunnit mig på festival nu.
kan inte se Henrik idag,nejnej såklart inte.
- känns det så?
- ja,annars hade jag inte skrivit det
what is worthwhile if
we'll be forgotten when we're gone
täcket skyddar dig inte mot orkaner
jag har saknat att skriva,
man ser sig själv i ett helt annat ljus när man
låter fingrarna svepa över tangenterna, utan att tänka efter.
jag blir ofta chockad över resultatet, hur mycket jag tränger undan.
jag antar att det är en skyddsmekanism.
vi alla har dem. det är därför det är så bra att skriva för mig,
det är enda gången jag kan vara totalt.jävla.ärlig.
lämnar hellre fram ett nerklottnat papper än att öppna munnen
vinden blåser i mitt hår och väggarna
vi är skuggor,skuggor i gränden
jag har inget att vänta på,inget att vänta på
drömmar är dåliga när allt de gör är att lämnar sanningen bakom
Let the wind carry you home,
blackbird fly away
may you never be broken again
beyond the suffering you known
I hope you find your way
bye bye,blackbird
Hjärtslagens existens är inte längre en självklarhet,
inte för den svage
Hur kan de ens notera det utan att
jag öppnar munnen?
Skamen står inför mig likt den jag mötte förra veckan
Hur kunde jag tro,
när sprickan i själva verket var större än vad jag trodde?
Hur kunde jag tro,
när jag ser vattnet bli grumligare,
himlen molnigare,
för var dag solen skiner genom de
röda fördragna persiennerna.
Att visa sig svag är inte fel
utan ett tecken på mänsklighet.
jovisst.
härmodagen efter skolan var det varmt i solen och min buss hade inte kommit ännu,så jag slog mig ned i gräset ett slag
peppade DH2,såklart.
hittade intressanta saker på marken
i brist på andra motiv fotade jag lite av vad jag fann runt omkring
vi går mot ljusare tider
Photography is not a great camera that helps you make good pictures.
It is passion, patience and a lot of imagination.
'Cause no camera lens is better than the human eye...
har ni hört?
fåglarna kommer tillbaka
våren kommer tillbaka
men jag är fortfarande kvar
där de lämnade mig
förra hösten
ser upp mot himlen
som så många gånger förr
ber fåglarna ta mig med hem
som den tyska pojken sjöng
i sången som jag aldrig kan få nog av
men de flyger vidare,
mot någon annanstans
utan att någon ser mig
står jag kvar med besvikelsen i famnen
och undrar om han någonsin kan
hålla vad han lovar i sina ord
men det var visst bara en fånig sång
inser jag medans jag vandrar vidare
i min uppbyggda värld
People are lonely because
they build walls
instead of bridges
Kameravinkeln blev min verklighetsflykt
Men jag hittar inte orden.Har inga ord.
De kanske försvann med snön som smälte bort?
jag lyssnar på silverchair och drömmer mig bort som jag brukar
jag sitter inte och lyssnar på han som pratar alldeslesförhögt fast
hoppas han inte märker att jag höjer volymen,men jag orkar ändå inte bry mig
det är visst prov, tänker jag stillsamt med en antydan till förvåning och funderar på hur jag kan ha missat det?
håkanhellströmmarna med sjal sätter sig på höger sida,mitt emot mig.Ta bort tack.
fåglarna är kvar på min hand och ögonen flackar
samtidigt som den där låten jag inte kan få nog av börjar spelas och han frågar är nätverket avstängt
tänker jag att jag kommer dö av uttråkighet och jag funderar på
om jag kommer hem tidigare så jag får vara själv
jag tänker att jag hatarhatar siffror och jag hatar skolan och hansomalltidpratarförhögt.
Vad kommer jag ha för användning
av att kunna placera studsande älgar och snurrande text
i powerpoint
i framtiden