jag har skrivit, ord till tonerna av BD och Silverchair.
 jag har saknat att skriva,
man ser sig själv i ett helt annat ljus när man
låter fingrarna svepa över tangenterna, utan att tänka efter.
jag blir ofta chockad över resultatet, hur mycket jag tränger undan.
jag antar att det är en skyddsmekanism.
vi alla har dem. det är därför det är så bra att skriva för mig,
 det är enda gången jag kan vara totalt.jävla.ärlig.
lämnar hellre fram ett nerklottnat papper än att öppna munnen