2011-03-11
Den misär jag lever ja, kanske jag bli kvar här för alltid
den misär vi lever i,skiten vi dras med runt fötterna
vi blev bortglömda medans våra drömmar
gled ur våra händer, allt längre ifrån oss
instängda i våra rum tappade vi
värlsomfattningen och
tron på mänskligheten
försvann tillsammans med
sorgerna som har fört oss samman
så olika men ändå så lika på många sätt
Vi var kanske menade när livet svek oss?
kanske för att bli en aning
starkare tillsammans
för att orkar kämpa
om det så
krävs allt mod
vi någonsin kommer äga.
den misär vi lever i,skiten vi dras med runt fötterna
vi blev bortglömda medans våra drömmar
gled ur våra händer, allt längre ifrån oss
instängda i våra rum tappade vi
värlsomfattningen och
tron på mänskligheten
försvann tillsammans med
sorgerna som har fört oss samman
så olika men ändå så lika på många sätt
Vi var kanske menade när livet svek oss?
kanske för att bli en aning
starkare tillsammans
för att orkar kämpa
om det så
krävs allt mod
vi någonsin kommer äga.
vi möts när
fåglarna har återvänt och
solen värmer våra ryggar♥
2 Kommentarer
Isabella
Åh älskade du. Det är med tårarna rinnande längs kinderna som jag skriver detta, det ska du veta. Så rörd blev jag.
För även att jag inte säkert kan veta att detta faktiskt handlar om just oss så vet jag det inom mig.
Kanske just för att de sista raderna är så bekanta att jag skakar när jag läser dom.
Du beskriver oss och det vi har så sjukt vackert, jag vill aldrig förlora dig. Ja, vi ska kämpa tillsammans med allt mod vi någonsin kommer äga, det ska vi. Ja, vi ska vara starka tillsammans.
Och ja, då möts vi.
Jag älskar dig. <3
Fin text:)
Trackback