Happ.Det var det livet de.Hoppas vi ses.
Idag var det dags att göra första försöket till att komma tillbaka.
På sjukhuset dog jag för att nervositeten var
starkare än den ömtåliga människa jag är
Mamma höll om mig med sin varma blick,tack för att du följde med. 
fast vitrockarna sa att det var okej.
Ingenting har någonsin i hela världshistorien varit okej
Jag var där,men jag kan inte förneka att jag skämdes ihjäl
medan jag gick genom de tomma korridorerna
fastän jag inte mötte någon utom mig egen skugga
Tomma,neutrala,omöblerade rum
En två tre blåa stolar.Varsågodochsitt
Tomma ögon fastnitade i marken
Naglar i armen och gråt i halsen
Ifyllda papper och andra bestämmelser
Allvarsamt ser dem på mig.
Blicken har fastnat när jag nitade fast den
Läkaren med sina gröna leggins och skånsk dialekt,vänder sig om
ger mig en besvärad blick,
härmed förklarar jag dig lilla dumma flicka innehavare av depression
Amen.

gosh,vad jag älskar livet.