För att det var  ett år sedan jag stod där och det finns så mycket att säga men jag håller det för migsjälv för om du inte var där kommer du aldrig förstå magin som var så tydlig att den gick att ta på.

De fruktansvärda köandet,kylan,förfrusna fötter.
Värmen som slog emot en inne i arean.
Röda stolarna som löpte i oänliga rader.
Vakten på högra sidan,kön och kaoset.
Väntan som tog en evighet.Hysteriska skrik.
Hur allt bara försvann,hur jag slutade andas när jag såg dem.
Kommer aldrig glömma det ögonblicket.Jag minns allihop.
Ändå vet jag inte om det hände på riktigt
Alla skrek,musiken som vibrerade ända in i benmärgen,
vattnet, dimma,armar i luften,skrik,applåder.
Leendena, känslan av att leva,känslan av hejdlös lycka.så tacksam.
Jag levde på den lyckan,på det nyfunna ruset i veckor.
Än idag kan jag ändå inte fatta att det hände.
Än idag kan jag inte fatta att det har gått ett år sedan jag var nära dem.
Det var magiskt på ett sätt som den som inte var där kan förstå
4 mars 2010 Danke meine Helden ♥