den misär vi lever i,skiten vi dras med runt fötterna
vi blev bortglömda medans våra drömmar
gled ur våra händer, allt längre ifrån oss
instängda i våra rum tappade vi
värlsomfattningen och
tron på mänskligheten
försvann tillsammans med
sorgerna som har fört oss samman
så olika men ändå så lika på många sätt
Vi var kanske menade när livet svek oss?
kanske för att bli en aning
starkare tillsammans
för att orkar kämpa
om det så
krävs allt mod
vi någonsin kommer äga.
vi möts när
fåglarna har återvänt och
solen värmer våra ryggar♥
life's a joke
åka buss och hålla käften
sätena är smutsiga och gammaltblöttäckligt intorkat
jag sätter mig på samma plats som imorse,där ingen kan se mig
hatar tvingas åka omkring för att prata
ändå får man sitta utanför och vänta
men det är viktigt att komma i tid säger dom,mycket viktigt.
vet inte vilken buss jag tar,vart jag åker,fötterna styr sigsjälva
ändå går jag av vid rätt hållplats ,en hållplats innan
för att man kan inte komma för tidigt nejdå det går inte
går i uppför trappan,musiken dånar i örat
jaha säger de.jaha hur är det med dig
frågar de i det vita rummet med de blåa stolarna
jo det är bra svarar man då
som vanligt
sedan ska jag hålla käften.
då ska jag hålla käften justdet jag ska hålla käften
för jag har sålt mitt liv mitt allt mina löften till migsjälv
jag har inget kvar
därför håller jag käften
för det finns inget mer att säga
sitter redan ner är så
skör att vadsomhelst
kan ge mig magsår
vänder mig om
vill springa iväg
fly fortfort men
bussen kommer inte än
så stå gärna kvar och vänta lite till
petar i marken med mina gamla skor
vänder mig om bussen
är redan smockfull när jag stiger på
blixtar, blickar hugger som knivar
Kan jag sitta här?
strange behavior
Jag är som effektivast om nätterna,kreaktivare
och jag fick en del gjort.
Vaknade flera gånger och märkte att
jag hade naglarna mot halsen.
Jag visste att äckel ångesten skulle komma tillbaka idag
försökte ignorera den men jag kvävs
Jag tror jag har fått en spricka i förståndet.
Återkommer när jag lagat den
Någon som har tejp?
maten kallnar på tallriken
varför ska man äta?
sängen är för mjuk och för varm
golvet svalt och stadigt
rummet gungar och kastar mig omkring
jag ramlar ständigt hela tiden
fast jag sitter står går
men jag har vant mig
så jag märker det inte längre
man kan vänja sig vid vadsomhelst
Fryser en aning,men har vant mig vid att inte känna.
Igår kunde jag inte sova .Eller jo,men när jag vaknade kunde jag inte somna om igen.
Enligt skolan har vi ett såkallat sportlov,men ja,får väl ta och hitta på något då?
Kan man klaga på något mer?Säkert.Vad ska man göra i framtiden?
Kommer jag få allt det där som jag drömde om?Nej såklart det kommer jag ju inte få.
Nej nu måste jag skynda till den överfulla bussen som jag hatar.
Vet inte vad et är för fel på mig idag.Har alltid varit ett fel.Ta bort felen.
Vakande försent.Panikskrivit klart två realtivt stora svenskauppgifter i skolan(trots att jag satt med dem inatt) för att inlämningen är idag.Ett misslyckat seminaruim på svenskan.Busskorten fungerade inte + sura folk på bussen.Jag höll på att halka tre gånger.Haft David Bowie ,Life on march på repeat.Life's wounderful,right?
Alla tankar nedskrivna i textdokument i en mapp på datorn.Opublicerade blogginlägg och outtalade drömmar.
början på något nytt.
(ja jag älskar träd)
En drömmare på 16 år med demoner i ögonvrån Lider, och är för feg för verkligheten. Så mycket självhat, lever i en bubbla, och är hela tiden vara hotad av demoner. Lever med en äcklig hunger och ett brinnande hjärta som skriker efter verkligheten som smakar salt.Bor i skogen mitt-ut-i-ingenstans, lever på luft och stjärnor och sover alldeles för lite. Lyssnar på Silverchair,bd,Joy Division,th,och annat fint.
Mitt absoluta intresse är sedan något år tillbaka fotografi, men även grafisk design och webbdesign.
Tanken var från början att jag skulle ha bloggen som ett 365-project men tack vare mina alltför snälla föräldrar så äger jag fortfarande ingen awesome systemkamera. Det går väl med en kompakt? tänker kanske ni då, men nej om man ska vara seriös så måste man ha en rejäl kamera! Så jag får väl låna de jag kommer över, annars får ni nöja er med halvkassa bilder tills dess jag har införskaffat en bättre kamera.Tack för mig.
Ich schaffs nicht allein hier raus,Hilf mir fliegen?
Happ.Det var det livet de.Hoppas vi ses.
Idag var det dags att göra första försöket till att komma tillbaka.
På sjukhuset dog jag för att nervositeten var
starkare än den ömtåliga människa jag är
Mamma höll om mig med sin varma blick,tack för att du följde med.
fast vitrockarna sa att det var okej.
Ingenting har någonsin i hela världshistorien varit okej
Jag var där,men jag kan inte förneka att jag skämdes ihjäl
medan jag gick genom de tomma korridorerna
fastän jag inte mötte någon utom mig egen skugga
Tomma,neutrala,omöblerade rum
En två tre blåa stolar.Varsågodochsitt
Tomma ögon fastnitade i marken
Naglar i armen och gråt i halsen
Ifyllda papper och andra bestämmelser
Allvarsamt ser dem på mig.
Blicken har fastnat när jag nitade fast den
Läkaren med sina gröna leggins och skånsk dialekt,vänder sig om
ger mig en besvärad blick,
härmed förklarar jag dig lilla dumma flicka innehavare av depression
Amen.
gosh,vad jag älskar livet.