Jag har inget liv längre, jag har ingenting kvar.
Jag har inget att längta efter, inget att sträva mot.
Hur gärna jag än försöker ljuga för mig själv,
så kan jag inte känna det.
 Och jag inser att det sitter starkare än jag trodde.
(lieh mir deine flügel)

Det var ett tag sedan jag uppdaterade, jag har varit upptagen på annat håll.
Eller, ja, det skulle man väl kunna säga? Nu verkar det vara slut på skiten, även om det kan bli konsekvenser. Jag skulle inte vilja påstå att jag är hel, att det är ok, men hanterbart,kanske. Nu är iallafall våren här och jag hoppas ljuset kan guida mig. Eller är det bara lyckönskade? Här kommer iallafall lite nya bilder, från där jag varit den senaste tiden. Jag har börjat fota analogt lite grann med, en svartvit film är faktiskt framkallad( dock får ni får vänta med att se resultatet tills jag hittat en scanner och det vet jag inte hur lång tid det tar)

kvävs i ett dammoln av avgaser,
solskimmer genom fönstrena
men ögonen är
tomma,
skriver
tusentals bokstäver,
de betyder
inget,
skakar
av
rädsla,
river i mitt skinn
för nu
kan jag
inte andas.